Världens vackraste lyrik sjungit av Joachim Thåstrøm

Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå...
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorglösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår

Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå...
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
En skönhet större än allting som jag vet

Och bara om jag vet att hon väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

Read more: http://artists.letssingit.com/nationalteatern-lyrics-men-bara-om-min-alskade-vantar-fqn1qj1#ixzz2BypTYUWy
LetsSingIt - Your favorite Music Community

Bygdø rundt

Nydelig vær og Bygdø rundt. Fin tur

Aleksander Dale Oen

Vi er etterhvert blitt vant til kollektive følelser. I går var den av en mer uvirkelig art. Alexander Dale Oen ble bare 26 år. Da han tok VM gull som han hadde drømt om som liten gutt valgte han istedet å fokusere på alle de som var hjemme - alle de som var i regjeringskvartalet og på Utøya. Svømming var ikke så viktig i den store sammenhengen.: Et lite vers fra Nordahl Grieg:
Døden kan flamme som kornmo;
klarere ser vi enn før
hvert liv i dens hvite smerte:
det er de beste som dør.

Sommer snart

Tidlig morgen

Det er noe ubestemmelig med det å våkne tidlig å befinne seg på jobb klokka 05.00. Kontoret blir ihvertfall ryddet. Om ikke annet. Jeg vet ikke om det regnes som en seier, men jeg var en av de første som oppdaget at den varslede våren er forsvunnet. Synd, men likefullt sant. Til helgen er det meldt møkkavær. Godt å vite at det bare er noen måneder til Spania, sol, sol, sol...undernært på akkurat det.

Smerte er ikke vond bare annerledes

Vinter er ikke noe for meg. Revmatismen tar ut sin rett i de kjipe månedene fa november. Ett mål hadde jeg. Gjennomfør Sentrumsløpet i slutten av april. Det skal gjøre vondt å løpe, den følelsen kjenner jeg godt igjen, men ikke når betennelse og annet tar overhånd. Gikk på en liten smell for drøye to uker siden. Ingenting fungerte. Trøtt, sliten og fryktelig vondt i anklene. Halvannen ukes hvile gjorde susen. Jeg klarte det. Jeg gjennomførte, selv om tid blir et litt abstrakt begrep. Inne i mitt hodet var det like vakkert som for 30 år siden - de som så på må ha lurt på hva han skeive raringen holdt på med. Det er min første konkurranse på mange mange år, og da snakker jeg om en slik med nummer på brystet. Jeg trives vel egentlig best med stoppeklokke selv, der ingen andre ser. Det føles som en seier bare å ha gjennomført. En seier over revmatisme, eller en utsettelse, nei, en seier. Det er mulig! Jeg må legge opp løping og trening litt annerledes neste år. Når beina streiker skal jeg trene alternativt. Erte støttemusklatur. Akkurat nå er jeg bare stolt over å ha vunnet over meg selv og min indre fiende.